Året som varit

Under året som snart har nått sitt slut har jag upplevt stunder av tillfredställande inspiration, lugn och glädje. Men mestadels ett ständigt kretslopp av vardagliga krav och ett kippande efter luft. Min enda önskan har varit att få vara ifred, få lugn och ro att samla mina tankar och skriva ned allt mitt inre brus. Detta att gång på gång bli fråntagen min tid, att aldrig få uppleva befrielse från plikter bränner sönder mig. Kroppen strejkar på olika vis, och det pulserar i hjärnan, som söker en plats för sin existens. Ska det vara så omöjligt? frågar jag mig själv. Bara några timmar ibland, när jag bara äger mig själv. Varför får jag inte rättigheterna till mitt eget liv? Varför är jag inte kapabel att göra det där valet, det där som kallas det fria valet. Jag har valt, jag har stridit för att göra min stämma hörd. Men i svamlet från omgivningens distraherande kör blir mina ord uppätna. Jag kämpar, kallade mig för den eviga kämpen, när jag pratade med en vän. Han skrattade lite ömt mot mig och sa, att det där låter jobbigt. Finns det inget bättre och lättare sätt? Jag önskar att det gjorde det, att jag kunde hitta livets nycklar och låsa upp de dörrar, som varit fördolda för mig. Jag vill ändå tro, att det finns. Det kan vara så, att det finns en möjlighet, ett svar på mina önskningar alldeles i närheten. Men ibland tar det lång tid att hitta rätt, och ibland är det för mycket skräpp i vägen för att vi ska se. Jag vill hoppas på det nya året, 2010, att det ska vara upplysningens år, då blockeringar ska släppa och nya vetskaper ska frodas. Jag vill tro på en förändring, inte en upprepning av de gångna årens livsmönster.