Överallt dessa blickar av uppoffrande förföljelse, ett engagemang mot betalning. Inte ett steg utan att bli registrerad av deras nitiskhet. Tilldelad mat, kaloririk, smaklös, uppäten under tvång. Toalettbesök kontrollerade, misstänkliggjorda. Teststickan fiskade efter droger utan spår.
Kallsvettiga med tomma ögon, uppgivna och frusna. Sökande efter sympati, en förståelse som inte fanns att få. Skälvande händer, torra munnar, svårdomar och sen den förlamande tystnaden. Den eviga väntan på en förändring. Människor, hopplösa och drypande av ångest. Kameror svepande över de skaskiga utrymmena, övervakning från hög nivå. Aldrig ensam, alltid bevakad, men övergiven, tillintetgjord.
Ett sus gick över anläggningen. Personalombyte. Kanske skulle det komma någon bättre person, som inte enbart bemötte dem med övervakning. Någon som tog sig tid att tilltala, ett ord, bara en gest. Detta enda lilla sista hopp, att nå upp till en mänsklig värdighet. Att få en frivillig blick av omtanke, att bli sedd, inte övervakad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Huvva! Ångestladdad text. Fick mig att tänka på flera olika miljöer. Fängelse, psyket, behandlingshem för missbrukare...har bara en sak att kritisera och det är inget märkvärdigt.."skaskiga" stavas "sjaskiga" (förlåt en gammal svensklärare;). Bra skrivet, jag tyckte om "svårdomar", även om jag inte vet om det är ett avsiktligt nytt ord, innovativt! Cissi
SvaraRaderaTyckte om det korthuggna sätt den är skriven på. Gör den än mer ångestladdad på det viset.
SvaraRaderaHåller med Drumalex...dina korta meningar fungerar så bra i denna text!
SvaraRaderaHåller med de andra. Härligt vännen,
SvaraRaderakramkram
Tyckte om texten, känner ångesten. Mycket bra formulerat.
SvaraRaderaJa det är stor skillnad på att bli sedd eller bli övervakad. Att bli sedd är ju lika viktigt för en människa som att bli berörd. Berörde gjorde du med den här texten!
SvaraRaderaRäfst och rättarting är egentligen ett uttryck från 12-1300 talet, där konungen var högsta dömande instans. Man höll räfst var tredje år. Men i - vad ska jag säga - folkmun, betyder det att någon dömer ut en, gormar, skriker, håller någon form av predikan över en. Så i min text, handlar det om att Tomas kommer ställa henne till svars för vad han tror att hon har gjort, oavsett vad som är sanningen. Cissi
SvaraRadera