Att slå av på takten

- Vaddå, ta det lugnt? Jag bara måste få saker gjort, som jag bestämt mig för. Vem skulle annars göra det? Du kanske?
- Du vet att jag ska iväg till jobbet alldeles strax. Vi har en del nya projekt att genomföra, som jag måste vara närvarande på. Du kan väl vila lite mellan varven?
- Vilka varv? Allt bara går i ett! Jag plockar, röjer upp, lagar mat, passar ungar, tvättar och sen börjar allt från början igen. Jag kan inte se denna kaos omkring mig. Fattar du inte, att jag inte kan koppla av mitt i allt detta?
Den unga frun gav en irriterad gest över det myller av leksaker som tornade upp sig på vardagsrumsgolvet. De tre småbarnen hade nyss vaknat och var i full verksamhet,
- Jag trodde att du ville ha det så här, vara hemma och ta hand om barn. Du behöver ju inte beskymra dig om att dra in pengar.
Maken såg märkbart irriterad ut och hans bekymmersrynka mellan ögonen började pulsera oroväckande.
- Ja, men jag kunde väl inte veta, att det skulle vara så här. Jag kan inte göra något annat! Du kommer inte hem förrän framåt sex, och då är vi båda helt slut. Vad är detta för liv? Vi har ingen nytta av alla pengar du tjänar. Ingen av oss har någon lust att göra något ändå.

Han satte sig abrubt ned, kände att all luft gick ur honom. Han tittade på sina små livliga barn, som ovetande om livets meningslöshet var i full färd med att upptäcka sin omgivning. Han höll på att missa hela grejen, sina barn, sin söta fru, sitt liv. Hans liv rann som sand mellan fingrarna.

- Idag är jag hemma, sa han lugnt. Jag ska inte ta på mig fler nya projekt. Vi klarar oss även om jag slår av på takten, och jobbar som en normal människa.

En ögonblicklig harmoni la sig över hemmet. Lilla frun log förtröstansfullt och barnens skratt lät som gurglande små änglaungar.
Slå av på takten - släpp takten, och låt livet få flöda i sitt eget tempo.