Att slå knut på sig själv

Genom att krångla till sin tillvaro till det yttersta, ta på sig mer än vad som var möjligt att förverkliga och dessutom ha en fast övertygelsen om att det utan tvivel var genomförbart. Inruta sin tillvaro i diverse punkter, som skulle utföras med tillhörande fotnoter av sent inkommande objekt. Alltid öppna linjer mot omvärldens ständiga flöde, telefonssignal som återkommande ljöd, missade samtal, återuppringning. Sms, mail, senaste nytt på mobilen. Sociala engagemang i välgörande syfte, umgänge på lunchen och stunden för sig själv, den icke existerade. Arbetsuppgifter, som aldrig tog slut, timmarna som aldrig räckte.
Rusningstrafik, stopp, trafikolyckor, vägarbeten. Middag till alla, näringsriktig, varm, hjärtlig. Bry sig om. lyssna, smarta kommentarer av dagens händelser. Samvaro i skydd av mörkret, stillhet i en sömnlös natt. Insomningstablett, påtvingad sömn. En ihållande signal, en ny dag i antågande.
Hon låg stel i sin säng, oförmögen att röra sig. Paralayserad, hjälplös. skärrad. Hon kunde inte nysta upp knuten, den som hon hade blivit. Alltför hårt, alltför lång tid, likt en snara runt halsen, uttömmande på all luft.
Hon visste inte längre hur man gjorde för att ta sig upp ur sängen.