Något jag aldrig gjort - men jag kan det!

Jag krängde på mig gummidräkten, som satt som gjuten på min kropp. Knäppte på syrgastuben på ryggen och satte mun- och andningskyddet på plats. Det här skulle jag kunna göra i sömnen, och de illningar jag känt i början av min karriär ville inte längre infinna sig. Ändå gav jag mig ned på djupet med en känsla av att jag aldrig skulle komma tillbaka. Irriterat försökte jag slå bort de barnsliga tankarna. Detta var ju något jag gjort förr, ett ordinärt dykningsuppdrag i hamnen, inte speciellt djupt heller, ingen större utmaning, bara ett vanligt jobb. Jag drog ett lugnande andetag och lät det efterföljande välbehaget skölja över mig innan jag samlade ihop mina mentala krafter. Målinriktad, adekvat, pålitlig. Det var adjektiv som tillskrivits mig. Förväntade resultat har en tendens till att bli uppfyllda. Tron besitter berg. Vilja styr möjligheten. Jag fick en startsignal, tog på mig handskarna och hjälmen, gav min chef en övertygande nick. Han nickade tillbaka och vinkade till de övriga att uppdraget kunde börja. Övertygad om min egen förträfflighet böjde jag vant på knäna och gjorde mitt väl inlärde kast ut i vattnet. Rädslan var inte med mig längre, jag hade inte något utrymme för den. Detta var definitivt mitt liv. När jag var under vatten, i det bottenlösa djupet, var jag på topp. Nästa gång skulle jag dyka ned till Titanics vrak.