måndag 12 oktober 2009

Att slå till

Peter hade en tendens att aldrig kunna bestämma sig, en ambivalent personlighetsstörning. Om han till äventyrs vid något tillfälle lyckades fatta ett beslut blev oftast följden att han ångrade sig. Han engagerade alltid sina närmaste då han fick svår beslutsångest så fort han ställdes inför ett val. När någon gav honom ett tips som föll ut bra blev denna personen upphöjd till skyarna, och för Peter blev det då en förutsättning att alltid fråga denna guru-person om allt. Många fanns som under livets gång blivit uttröttade på Peters krävande, kontunierligt återkommande rådgivning. Men det fanns alltid någon ny som dök upp i Peters närhet och i all välmening ville hjälpa honom att hamna rätt, slå till när tillfälle gavs.
Då Peter kom upp i 40-årsåldern började han bli medveten om denna svaghet hos sig själv. Han överrumplade sig själv genom att bestämma sig för att denna gång skulle han göra på ett annorlunda vis. Han skulle inte prata eller rådgöra med en endaste människa - förutom sig själv. Det var en helt ny position för Peter. Han kunde släppa skräcken över att göra ett felval. Det var inte så fruktansvärt, det värsta var att inte göra något val alls.
Han gick in i Bostadsbutiken, hade länge velat köpa en lägenhet på Kobbarnas väg. Det var ett lugnt område, naturskönt och...dyrt. Men han hade ett gediget sparande, han skulle ha råd. Han kunde chansa, kanske steg lägenheten i värde efter några år, och då skulle han ju göra en vinst! Han skulle själv göra en vinst, av ett val han själv tagit! Tanken svindlade.
En vecka senare var Peter egen ägare till en 2:a på Kobbarnas väg, nyrenoverad i ljusa färger och med en stor söderbalkong mot en björkskog, vackert som ett konstverk.
För skojs skulle frågade han sin kära guru, efter att han köpt lägenheten, vad han skulle gett för råd: "Det är dåliga tider att köpa nu. Vänta och se."
Peter log, och kände att hans självkänsla växte. Han hade slagit till, utan någon hjälp utifrån. Beslutet var hans. Det var viktigare än något annat.

PS Peter bodde kvar i sin lägenhet i 30 år, gjorde en vinst på det tredubbla värdet av vad han hade köpt lägenheten för. Så nu sitter han på Redbergsplatsens fina vårdhem, och har mer pengar än de flesta där. Men fortfarande tycker han att det viktigaste är att han lärde sig att slå till själv här i livet!

4 kommentarer:

  1. Som sagt, man kan slå till på många olika sätt. Jag känner till Kobbarnas väg, har bott där :-).

    SvaraRadera
  2. Strålande! Rolig, varm och insiktsfull på samma gång:)

    SvaraRadera
  3. jättefin text som förde fram budskapet snyggt

    SvaraRadera
  4. Jag har en Peter i min närheten, hoppas att också han kommer våga slå till själv någongång. Det skulle göra gott

    SvaraRadera