- Framför allt ska du följa dygdens väg, mitt barn. Du måste även se att det alltid finns tre alternativ, men bara ett av dessa är sann.
- Den gyllene medelvägen, far. Jag förstår vad du menar med att välja mod som står emellan feghet och dumtristighet.
Den gamle grånande mannen med den outsägligt visa utstrålningen log stilla och förnöjsamt.
- Det där med att frikostigheten är dygden mellan lasterna slösaktighet och snålhet, tycker jag också är självklart. Men kan du, far, förklara för mig innebörden av sanningskärlek? Du säger att det är det rätta valet mellan skrytsamhet och falsk blygsamhet. Men kan man någonsin kompromissa med sanningen? Är det inte en av de högsta dygderna överhuvudtaget?
Flickan såg verkligen djupt fundersam ut. Hon hade samma eftertänksamma blick som den gamle, och hennes närvaro var lika intensiv.
- Jag hör att du har lyssnat, och att du har tänkt. Det glädjer mitt gamla hjärta, att jag lyckats plantera frö som växer av din egen kraft inom dig. Sanningen står över de flesta av dygder, det är sant. Det gör den också så svårbegriplig och övermäktig och vidsträckt. Den ultimata sanningen är ännu ej funnen. Det är den vi filosofer letar efter. Det är den vi aldrig får sluta att söka. Den enda sanningen du med full sanning kan ta ansvar för är din egen. Med det menar jag inte att du har rätt att säga vad du än känner att du vill. Därför säger jag sanningskärlek, och detta är den högsta sanning vi kan uppnå. Kärlek till sanningen. För finns det någon dygd som har sitt säte över allting exixterande så är det just kärleken. Därav kopplar jag ihop de två.
Aristoteles la sin kraftiga hand på flickans axel, drog henne varmt intill sig och viskade i hennes öra:
- Glöm aldrig det, mitt älskade barn. Kärleken är den största av alla dygder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Upplysande gullig text som lärde mig massor
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderaIntressant, har inte stött på ordet sanningskärlek förut.
SvaraRaderafin text.
SvaraRadera