Att grubbla

GRUBBLA, ja, det är nog jag i ett nötskal, och jag måste erkänna att det har försvårat livet många gånger.
Jag har alltid fascinerats av människor som kan konsten att bara leva, njuta och uppleva nuets intryck. Istället fastnar jag i frågorna, som ofta inte har några enkla svar och jag är i stort sätt okapabel att koppla bort underliggande och bakomliggande budskap och faktorer i livets alla händelser.
Det där låter förstås väldigt smärtsamt, och onödigt komplicerat. Till saken hör att det är i princip en medfödd defekt, eller förmåga, som jag haft som min följeslagare så länge jag kan minnas.
Märkliga fragment då jag redan som barn ifrågasatte, gick under djupet och skrev ned mina funderingar om livet i min lilla röda tänkebok. Ja, det finns kvar än, och jag blir faktiskt själv något fascinerad och till viss del bedrövad över min hängivenhet till grubbleriets träsk.
Ändå... om jag så kunde förändra detta beteende så är frågan: vill jag? Det är just det som är det finurliga med årets gång, att man växer in i sina egna säregenheter och förhoppningsvis lär sig leva och till och med trivas med dem.
För att ytterligare ta ett steg mot mig själv: jag skulle inte kunna vara utan allt detta, som trots allt är jag!
När jag ibland attackerats av grav förändringslust så kan jag efter en viss eftertanke (grubbleri...) bli starkt medveten om allt som tas ifrån min själ skulle innebära en ödesdiger sorg. Hur gärna vi än vill passa in, bli accepterade och då framför allt älskade så finns det ingen genväg.
Det finns bara en endaste väg, och det är att sluta fred med sig själv, denna ibland så enerverande människa, som kan få mig att vilja krossa glas för att få utlopp för tragglet i vanmaktens fotspår.
Men jag är ju ändå här och kvar i mig själv - och hur det än är så vill jag överleva hela mitt liv, om det så innebär att jag ibland få vandra i obekväma skor.
Det vi har, det vi är...- det är livet.
Men för att undvika grubbleriets fallgropar är den upplyftande humorn en räddande hand.
Att LEVA mellan varven är ej heller att förglömma.