Fem ord på J och minst två finns med i berättelsen

Jag - givetvis!


Jublar


Jämmer


Jesuit


Jamsa


Jobspost


Jungman


Jänta





Tips: dessa ord plockade jag ut genom att slumpartat slå i min ordbok på bokstaven j och sätta mitt finger vid första bästa ställe...Får se vad det blir av det hela.





Det var min allra första resa ut på de fria vidderna, på stormarnas hav och med en flödande lust på äventyr i varje ådra av min tonåriga spensliga lilla kropp. Jag var placerad i köket som mässjänta vilket var det värsta ställe jag visste, men här skulle jag minsann inte visa något jämmer. Att vara gamle Jakob behjälplig med ditt och datt var bara roligt. Den mannen fick mig att lé om jag så var halvt död när jag vaknade på morgonen. En riktig sjöbuse var han, och skämtade om det mesta. Ibland blev jag nästan lite rädd, för jag var en ganska snäll och oskyldig jänta från södra Blekinge på den tiden. Då jag inte alltid hängde med på allt vad gamle Jakob sa, eller om jag missuppfattade hans bohusländska dialekt försökte jag jamsa med efter bästa förmåga.

"Det är ett sådant gyckleverk!" var ett av hans favorituttryck, som han ofta sa. Han tyckte inte att livet var så allvarligt utan det bestod mest av munter galenskap, som han lyckades snappa upp var han än hamnade.
När jag blev kär i jungman Olof blev han däremot lite tvär, och trodde väl att jag skulle börja missköta mitt arbete. Men jag kunde allt se skillnad på arbetstid och fritid, ja, den ytterst lilla som det fanns då, och skulle aldrig smita från mina uppgifter. Jag var nog helt enkelt för rädd för det, även om jag var kär så mina köksröda kinder hettade värre än någonsin.

- Tössabita, du e la aldri syg? sluddrade han fram en dag, när mina kinder var som blossande kärlekseldar och min blick var placerad fjärran från grytor och matos.

- Om att vara kär dygnet runt är att vara sjuk - då är jag det, med råge! svarade jag hurtigt och kände att färgen tilltog än mer och hjärtslagen snubblade som yra höns i mitt bröst.

- Gapp iveij mä siij! Jaej vaokte på maedden!

Nu var Jakob inte känd för att vara så väldigt snäll och förstående, så därför blev jag överrumplad av hans erbjudande, som dessutom tycktes vara sagt med tanken att det absolut inte fick sägas emot.

Då jag gick upp för de smala, skrangliga järntrapporna, där räcket satt löst eller var helt borta slog det mig, att det var något som inte bådade gott. Jakob hade även sagt ett annat konstigt ord: jobspost, i en osammanhängande mening. Fast jag inte visste vad ordet betydde kände jag på mig att det bar något orosväckande över sig.

Jag hann inte mer än svänga av in i den grönmålade plåtingången förrän jag direkt såg min käraste Olof. Han låg helt platt på det olidligt kalla cementgolvet, och en tung metallstång vid hans sida avslöjade olyckans orsak. Jag rusade givetvis fram, och ville skaka liv i honom, men han gav mig en avväjande blick. Och jag förstod, fast jag inte är speciellt sjukvårdskunnig, att jag inte skulle röra honom. Jag kallade istället på en som var det, vår käre Jakob, för det var han som visste mest vad vi skulle göra vid olyckor och sjukdomar.

Det blev en lång konvalescent för Olof, vi mönstrade av båda två och fick på det viset en gyllene chans att lära känna varandra. Vår kärlek hade kommit för att stanna, det förstod vi. Men vad vi aldrig däremot blev kloka på var hur Jakob hade vetat, att det var något illavarslande jobspost, som han fått nys om. För som sagt Jakob var egentligen inte känd för att vara så väldigt snäll och förstående. Så det vet jag, att han släppte mig inte fri för att jag skulle få umgås med min Olof av rena nöjesskäl, utan det fanns någon annan förklaring. Men det där lyckades jag och Olof aldrig luska ut. Däremot blev vi ett kärt par i många år framöver.