Koden

Det finns språk jag inte förstår, frånvarande, oemottagligt, där känslobortfallen gapar som oläkta sår. Det finns de ohörande, de oseende med hjärngaller över deras hjärtat.
Dit inga nycklar passar, som kan låsa upp den inre koden. Där pansarlås har blockerat alla möjligheter. Där isen frusit sig så ogenomtränglig att inget ljus kan tina upp den.

Det finns så många ord, deltagande, förstående, där kärleken strävar med sina fäktande vingslag. Det finns de innerliga, de nitiska med ljusstrålar från känslornas djup. Dit kan ingen skugga nå, som slocknar ut den varma glöden. Kärleken är skyddet mot alla intrång. Där är kraften så stark att ingen kod längre behövs.