Givetvis är det, som vi väl alla på denna blogg, att en dag vara kapabel att ge ut en bok! Att jag ska kunna förmedla, fängsla och få min omvärld att vilja lägga tid på att läsa just mina ord. Det är kanske den största ego-kick man kan få.
I en bok, en hel bok, inte bara en liten artikel eller ett inlägg, utsätter du läsaren för dina abosluta tankar, känslor, fantasier, och under flera timmar dessutom. Tänk, att få människors uppmärskamhet så totalt, att kunna ge något, som de frivilligt väljer att läsa. Det är väldigt stort, och det ligger en okuvlig lust och vilja bakom detta mål.
Jag tror att har man en gång bestämt sig, varit uppslukad av denna tillfredställande tanke, så är det omöjligt att släppa den. Man blir aldrig nöjd om man inte fullföljer sin innersta lust. Men med det inte självklart sagt, att man måste lyckas. Huvudsaken är att göra det, oavsett vad slutresultatet blir.
Att inte släppa visionen, även om det inte blir något annat än en dröm. Så länge man håller sina drömmar levande så finns dom. När vi släpper dem...kan de försvinna, och något viktigt av oss själva tappas bort.
Jag tror, även om vägen kan vara knotig och svår, att jag ska hålla mig kvar. Jag ska fortsätta framåt, inte väja för farhågorna utan hålla mig kvar.
Så nu ser jag bilden inom mig - en så strålande vacker bild, en dröm som blir sann. För någonstans måste det börja just där, att vi sår fröet inom oss själva, det får förgrena sig och växa fritt. En dag ska det slå ut i full blom, och det är först då som jag verkligen vet och förstår vad det var jag kämpade så mycket för.
Jag ska hålla mig kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nu kan jag inte hålla med ;-). Jag tillhör inte de du beskrev. Visst skriver jag på en bok och jag går kurser i att skriva men inte för att som mål få ge ut en bok som andra ska läsa. Jag tycker det bara är roligt och självutvecklande. Ett sätt att bearbeta allt runt omkrig och innom mig. Sedan om det blir en färdig bok någon gång hade det varit kul, men det är inte drivkraften.
SvaraRaderaHade jag skrivit utmaningen idag hade det varit med samma inriktning som du gjorde...
SvaraRaderakramkram
Jag är snart klar att lämna min bok till tryckeriet, men vägen dit har varit lång. Ibland har jag läst samma sida så många gånger att jag inte ser orden. Min drivkraft är i det här fallet att stötta och hjälpa, men nästa bok jag har på G ger jag ut med samma tanke som dig. Att beröra.
SvaraRaderaJag tror att drivkraften ligger i båda betraktningssätten. Det går inte att skriva utan en inre övertygelse, men det går att skriva utan målet att bli utgiven. Siktar man mot stjärnorna så kanske man åtminstone hamnar i trädtopparna.
SvaraRaderaHåll drömmen vid liv. Innan jag började blogga var jag livrädd att andra skulle läsa mina ord. Jag har kommit en bit på vägen, jag vågar skriva men än vågar jag inte visa att det är jag som skriver. Därav inte mitt riktiga namn och inget foto på mig. Jag tar lite i taget. Men visst skulle jag vilja ge ut mina ord i en bok. Bra skrivet.
SvaraRaderagillar din djärvhet och beslutsamhet och slutorden!
SvaraRaderaVilken härlig och inspirerande text. Du förmedlar verkligen en grundkänsla som stabil plattform och inspirationstrapets.
SvaraRaderaLycka till!!