Jag var på konsert igår, en riktig nostalgitripp med mina gamla ungdomsidoler Europe. Rysningar av de igenkännande låtarna och starka minnen fladdrade förbi. Frihet och protest, den där oövervinnerliga känsla av att stå över allt annat. Styrkan att våga säga emot, tro på makten av att framhäva just sin egen åsikt. Sjunga ut, ge allt man är värd och framför allt våga ta ut svängarna.
Vi är ungefär lika gamla, och det var underbart att se dem ha protestaurian kvar - och att de fortfarande var härliga att se på. 80-talskänsla vaknade till liv, och det var sannerligen inte fel. Ibland behöver man bli påmind, inte slumra i ett vaggande status que läge.
Protestera mera! Var det inte så man sa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
80-talskänsla: neonfärger, torrt risigt permanentat hår, tights på gamla tanter, axelbreda kavajer, egoismens decennium. Hmmm, jag protesterar mot dess återkomst. ;)
SvaraRaderaLite nostalgitripper behövs om inte annat så för att få lite spritt i den gamla kroppen ;-)
SvaraRaderaTill Charlotte: Din protest kommer försent, återkomsten är redan här!