Eleonor hade aldrig sett sig själv som ett föredömme, snarare tvärtom. Men hon märkte till sin stora förvåning att hon genom att vara helt säker på sin sak utövade starkt inflytande på sin omgivning. I skolan var hon den som oftast gjorde sin röst och åsikt hörd, och det var få, för att inte säga någon, som inte lyssnade på henne. En dag kom hon till skolan med ett smal blåblommig tyg som hon först bundit runt huvudet som ett diadem för att sen fläta in remsorna i en tjock fläta. Detta tyckte hon själv var mer en praktsik lösning. Hon blev av med håret i pannan, som bara låg där och framkallade finnar i vilket fall, och inte behövde hon tänka på att kamma sig eller hålla ordning på frisyren. Den fixade hon till på morgonen och sen höll den sig fin under hela dagen.
Så kan jag släppa hårproblemet, och koncentrera mig på annat!
På rasten väckte hon intresse bland sina klasskompisar, som ville att hon skulle visa dem hur hon hade gjort. Eleonor förklarade gärna och hade inget emot att lära andra av sitt kunnande.
- Det måste vara en ganska lång remsa tyg, och ungefär 20 cm bred. Jag har massor av styvbitar hemma: följ med mig hem efter skolan så kan jag sy upp till er andra, sa hon hjälpsamt.
Succens var givetvis total, vilket Eleonor hade förväntat sig. Nästföljande morgon kom klassens elva flickor med vackra, mönstrade tygremsor inflätade i sina hår. Det var en färgstark skara, som fick pojkarna att inte veta var de skulle titta. Nu när hon hade alla tjejerna involverade i sin klubb kunde hon börja sin kraftfulla verksamhet. Att gå emot de s.k gängse normerna, spränga uppgjorde mönster och lära sina medsystrar att ifrågasätta.
Eleonor kände sig berusad av denna hänförande tanke: hon var en trendbryterska. Klubbens namn skulle bli Dura necessitas, nödvändigheten är hård. Sammanhållningen blev så stark att ingen icke invigd vågade opponera sig emot dem. Det mest karaktäristiska draget var deras glödande varma omtanke. Aldrig att de skulle lämna en syster i någon form av nöd.
De blev kallade duror. Eleonor var övertygad om sin sak, att hon satt igång en trend, som kommit för att stanna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag gillade hela berättelsen om modet att våga ha tyget i flätorna och sedan hjälpa alla de andra. fin historia
SvaraRaderaEn farlig trendsätterska om ingen vågar opponera sig, men det är precis så det ser ut i skolorna. Lärarnas viktigaste jobb är att få de positiva ledareleverna i centrum. Kan inte hjälpa det, men jag stör mig på stavfelen. Texter som innehåller för mycket fel tappar i trovärdighet. Annars gillar jag texten. Låter som en ganska snygg trend.
SvaraRaderaDen karismatiska trendsättaren. Vilken tur att hon valde den "goda vägen".
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera