Skriv om ett ögonblick

Ett ögonblick i sänder, sa alltid min gammelmormor, och log med den vishet som bara kommer efter en lång livsresa. Hon var så vacker, trots alla tydliga spår i ansiktet av hårt arbete, besvikelser, sorg men även av kraft och glädje och den auria som en kärleksfull människa alltid omges av. Hennes lilla fattiga hem gav plats för nio små barn, som hon ensam hade omsorg om. Hennes man lämnade henne tidigt i sjukdom. Då en av hennes barn blev gravid alldeles för tidigt, och inte var hon gift heller till råga på eländet, fick den lilla komma till mormor.
Finns det hjärterum, så finns det stjärterum. Hur knapert det än var skulle hon aldrig stänga sin dörr. Hon lyckades mätta de sina, och hur hon bar sig åt finns egentligen ingen bättre förklaring än att hon hade Gud själv på sin sida.
Den lilla oäktningen, som olyckskorparna gärna skrockade, växte upp med sina äldre bröder och systrar, som alla tog henne till sitt hjärta. Mormor hade med sin kärlek även planterat in detsamma i sina barns hjärtan.
Allt detta och mycket mer har min mamma berättat för mig. Hon sa också att på ett ögonblick förändrades allt. Hon blev uppryckt från sin lycksaliga tillvaro och togs ifrån den som varit som en riktig mor för henne.
En ung tant som varit och hälsat på några gånger under hennes första fem år ville nu ha henne. Hon fick reda på att tanten gift sig och fått en liten flicka. Det skulle ju vara bra om någon kunde ta hand om flickebarnet, när tanten skulle ut och göra dagsverken.
Så på så sätt återförenades mor och dotter i uppslitande tårar och med ett brustet litet barnahjärta. På ett endaste ögonblick förändrades hela tillvaron. Inget blev sig mera likt, från att ha varit storebrödernas lilla docka som de turades om att bära på sina axlar till en kuvad, utnyttjad liten piga. Men flickan var av starkt virke och hade grundlagt sin tillförsikt på det goda i livet. Hennes högt älskade mormor skulle alltid förbli som en mor för henne.
En dag, ett ögonblick i sänder - den psalmen spelades på min gammelmormors begravning. Det var aldrig någon tvekan om den saken. Hon visste vad hon sa, gamla mor Ida.