Skriv om en smak

Smaken är delad liksom baken - inget ovanligt med det lilla uttrycket, men första gången jag hörde det, jag kan väl ha varit 10-11 år, så förstod jag inte vad just det goda ordet smak hade att göra med det franstötande bak. Jag såg för min inre syn något som jag tyckte mycket om, som tilltalade min smak, och sedan en ful, rund rumpa, blek som alltid rumpor är eftersom ingen kommer på den dummma idén att vända upp en så ful kroppsdel mot solen. Och att baken är delad...javisst, det är den, men jag kunde ändå inte koppla ihop sammanhanget. I den åldern, och för all del fortfarande, även om erfarenheten oundvikligen lärt mig ett och annat, tolkade jag alla uttryck väldigt konkret, kunde inte förstå ironi och uppfattades nog t om som dum i många sammanhang, pga denna bristande förmåga. Jag kanske möjligen hade ett alltför utvecklat bildspråk, då jag alltid såg orden som sas som bilder inom mig. Det kunde då med andra ord bli ganska dråpligt. Tänk, denna gigantiska rumpa - i min barndomsvärld var alltid en rumpa väldig, och det kan möjligen ha att göra med min kära mor, som kunde leva upp till denna ljuva bakdel i dess fulla bemärkelse - och lägg därtill något som får dina smaklökar att vibrera. Om din smak är saftiga röda hallon, smäktande choklad eller en ostdrypande pasta, så inte förknippar jag det med en uppseendeväckande bak mitt upp i allt!