Skriv om något överskattad

Jag skulle vilja säga att det är det mest överskattade i livet. Det är oförsvarligt upphöjt till skyarna - en paradox som vi alla vill tro på, för att vi tror att alla andra gör det.
Det sägs vara det högsta sinnestillståndet i livet, den obestridda känslan av total hänförelse.

Varför inte hålla det inom rimlighetens ramar? Utan att blåsa upp det i alla de former, på alla tänkbara vis, och invagga alla i en tröttsam förljugenhet. Hur många tror på allt det där? Är det inte så, att viljan överträffar verkligheten? Vem vill tillhöra en skara torftiga kufar som inte upptäckt detta fantastiska, livsbejakande tillstånd? En som lever i torka och mörker.
Nej, då är det bättre att svetsa sig fast i lösa, dimmiga moln - så länge man håller sig uppe, och kan behålla sin dröm.

Är det då så farligt, att säga som det är? Att helt enkelt bara säga som det verkligen är. Det är underbart på många vis - men det är inte sensationellt. Det går att leva ett bra liv ändå, om man inte tänker på livets fortbestånd vill säga.

Vad får oss att att fastna i denna skeva bild? Vem vill binda oss fast vid en illusion, som bara existerar utanför vårt medvetna?
Jag har aldrig sagt att jag har rätt, men det har inte de andra heller.

Eleonor la ifrån sig sin svarta anteckningsbok, fullklottrad av hennes egna, högst personliga tankar och funderingar. I samma veva kom hon på att hon var ju precis likadan själv! Inte skulle hon våga vissa de här pompösa tankarna för någon. Då skulle de ju tro att hon var knäpp.