En hyllning till november

Följande samtal utspelades mellan den äldre filosofen och den yngre visionären, en gråmulen novembereftermiddag.
- När ska vi någonsin få tid att bli hela? Tiden bara fortgår, en ständig rörelse, ett kaos där vi aldrig kan stanna upp...
- Men det finns en möjlighet, för dig och för mig. Du känner kanske inte till detta tillstånd, ett tidsbegrepp som återkommer varje år, för att vi ska få en chans att dra efter andan. Detta moratorium gavs namnet November. Du hör själv att ordet får dig att stanna till, ta det lugnt och ta dig friheten att bara vara.
- Vad betyder November?
- Det finns inga exakta förklaringar, men det jag har lärt mig är följande: No står för betydelsen inget, vem står för oss alla, ber står för bön, stillhet och önskans uppfyllelse. Så denna tid varje år är för läkedom, reflektion och kravlöshet. Det finns en period då vi bara får finnas till för vår egen existens. Detta gäller oss alla. Det handlar inte om egoism, då denna frihet är given till oss alla.
- Då är ju no vem ber räddningens månad? Det som krånglat till sig, skenat iväg under året kan nu få en chans att hitta sina svar? Jag har aldrig tänkt på det på det viset.
- Nej, många ser mörker och hopplöshet istället...
- ...för ljus och möjlighet? Det är kanske sitt eget inre man ser, som speglar sig emot var och en?
- Ja, eller tvärtom. Sitt eget inre som man inte vill se, då man bara ser detta hopplösa mörker. November vill inte ge oss dysterhet, november vill att vi ska våga se något bakom alltihop.
- Det vi inte har hunnit se innan? Eller velat se innan?
- För att växa i livet behöver man ro och eftertanke. Det är då de största ljusen tänds. De ljus som kan skingra det kompakta mörkret.