En svag karaktär

- Jag har alltid sett henne som en svag karaktär, utan mål och ambitioner. Det märkte jag tidigt.

Modern la sina väl markerade pannveck i ihopdragna fördjupningar och intog en förorättad position. Hennes förväntningar hade varit högt ställde den dagen för 18 år sen, då hon under smärtfyllda kval födde en dotter till denna jord. Hon kunde se det rödmosiga skrikiga lilla ansiktet, de troskyldiga barnaögonen och den sökande lilla rosenmunen. Jovisst, söt hade hon väl alltid varit, men den egenskapen räckte inte.

- Egentligen vet jag inte riktigt vad du menar...invände moderns trogna vännina efter en stund. Vänninnan som utbildat sig till fritidspedagog, som en kompensation för sin egen barnlöshet. En kvinna som alltid såg barnen, mer än föräldrarna oftast hade tid till.

- Du har fått en alldelse speciell dotter, din dotter, och hon kan aldrig bli den bilden du gjorde av henne. Det skulle faktiskt göra henne evigt olycklig. Hon kan bara bli och få vara den människa hon är. Jag vet att du säger att hon är en svag karaktär...

- Det måste du väl ändå hålla med om! avbröt modern hätskt. Hon har med nöd och näppe klarat av en haltande skolgång, avgångsbetygen var minsann inget att skryta med. Sen kom hon in på gymnasiet efter att blivit tvungen att läsa in vissa ämnen under sommaren. Du ska veta, att jag fick ligga på! Och hon inser inte värdet av att sköta sig, att bli något utan tror att det räcker att...Moderns röst stockade sig, hon svalde en irriterad gråtattack, som ville avslöja något inom henne, som vägrade komma upp till ytan.

Vänninnan väntade in henne, sa inte ett ord, även om hon visste och hade sett alltför mycket under årens gång. Hon hade gjort otaliga försök att påverka situationen för flickan, men den auktoritära uppfostran hade hela tiden segrat.

- Vet du vad hon egentligen önskar och vill? Om du bortser från vad du och Erik tycker att hon ska vilja?

- Ja, en grundutbildning måste man ju ha! Det är inget fråga om vad man vill eller inte! Det vet väl du? Även om du ska ha sån förståelse för ungdomen nuförtiden?

Vänninnan kunde inte låta bli att le, och hon måste medge, att det säkerligen var lättare att förstå, när man stod utanför. Att ha ett eget barn, som man verkligen ville väl var inte lika lätt. Men det måste finnas någon form av balans. Inte styra, men stötta, lyssna och försöka nå fram.

- Jag tror du framför allt ska ge din underbara dotter en tro på sig själv. Den tron kommer att bära henne fram.

- Ja, jag hoppas ju det.

- Nu vet du. Mia kommer att hitta sitt liv, och leva sitt liv - det allra bästa liv hon kan leva. Det handlar inte om en stark eller en svag karaktär. Det finns bara en äkta karaktär - för var och en av oss. Den kan du uppmuntra Mia att hitta.