Fredagen den 13:e

Omedveten om dagens olycksbådande inträdande gav den sig till känna på ett anmärkningsvärt kännbart vis. Klockan hade säkerligen passerat midnatt, då jag vaknar till med ett ryck, tyckte att mobilen ringde, men det var förmodligen en (mar-)dröm. Stapplar yr i mössan upp, hungern ger sig till känna, som ett slag i magen. Tänker att det är lättare att somna om om jag dricker något varmt. Häller upp lite mjölk och ska vispa i ett par matskedar O´boy, tappar burken, så pulvret sprider sig som en dimma i hela köket. Lillflickan kommer upp, hör hur jag väsnas i köket.
- Är du trött, mamma?
Jag dricker min varma O´boy, somnar sen i soffan och vaknar till en gång i timman, ett märkligt fenomen. Det verkar som jag är livrädd för att försova mig, vilket jag givetvis gör också. Jag som hade tänkt gå upp i min heliga arlastund, skriva och tänka ifred, kanske tagit en frisk morgonpromenad innan dagens göremål tar vid. Men glöm det. Trött som en mossbeklädd gråsten inser jag att klockan är över sju, och det är hög tid att väcka flickorna. Får massvis med grus mellan tårna, när jag på kalla morgonfötter går igenom hallen. Förmodligen är det halva stallet som kommit med hem sen gårdagens ridning. En stickande lukt når mig när jag passerar balkongen. Min fertile hankatt kan ibland ge ifrån sig vissa oangenäma dofter.
Vad ska då denna dag med dessa otursamheter i sitt sköte bära med sig? Det återstår att se. Som väl är så är jag inte speciellt skrockfull. Men man kan ju å andra sidan undra...Det var en ovanlig morgon, och det kanske kan leda till en ovanlig dag?